Disa är som de allra flesta barn.
Det är bara det att hon samlar på garn.
Rött och blått och rosa, bomull eller ull,
spelar ingen roll, för hon har ryggsäcken full-
av garn som hon ska sticka byxor av,
så att David slipper gå med rumpan bar.
Hans veckopeng för fem år framåt är nämligen slut,
det blev så när han budade på Pippis gamla hus.
Så Villa Villekulla tillhör nu David och Disa.
Där kan de sitta i sina stickade byxor och fisa.